Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och ni spelade en pjäs värdig de gamla grekerna (del I)

Ni hittade varandra på en öde uteservering
När alla andra hade gått hem
Hon frågade om en cigarett
Även om hon inte öppnat sitt paket än
Han såg till att deras händer rörde vid varandra
Så att hon kunde känna hans värme
Utan att låta sig skrämmas

Ni samtalade i natten
I en stad som aldrig sov
Trots det var ni ensamma på gatan
Iakttagna av tomma hus
Som log mot er med sina fönster

Ni ville hålla kvar alla känslor
Som ni inte kunde förklara
Och som ni kände på samma gång
Det var allt ni levde för
Ingen av er visste bättre
Än att önska bara det bästa livet kunde ge

Elden slickade era kroppar
När ni kysste varandra i ljusdansen
Stjärnorna speglade sig i sjön
Och ni var de enda kvar när gryningsljuset återvände
Då såg ni hur vackra ni båda var
Och älskade i gräset nere vid sjön

Ingen av er visste någonting
Om att livet inte var menat för drömmar
Ni trodde på alla lögner
För att era själar fortfarande glödde
Sprakade, sprängdes, av er passion
Hela världen var er skådeplats
Och ni spelade en pjäs värdig de gamla grekerna




Fri vers (Fri form) av Missbruksbarn
Läst 349 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-01-30 08:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Missbruksbarn