Ni var lika unga när kvällen kom
Och ni sökte er till varma platser
Där ni kunde sluta skrapa på ytan
Och verkligen känna varandra
Utan att vara rädda
För att någon skulle lyssna
På era passionerade tungors lekande dans

Era lemmar glödde av åtrå
När ni rörde vid varandra
Kunde ingenting separera er
Ingen kunde förstå eller förklara
Hur ni kunde känna så mycket
Utan att era hjärtan exploderade

Ni trevade försiktigt över tröskeln
Ingen ville väcka de som kanske sov
Solen hade inte kommit upp än
Och ni var fortfarande osynliga

Sängkanten kom allt närmre
Och ni tryckte er mot väggen
För att komma närmre än vad som var möjligt
Lampknappen hånade er från sängbordet
Mörkret lockade med sin mystik
Och ni omfamnades av känslan som lyfte er från marken

I mörkret så upplöstes ni
Men stannade ändå kvar i era kroppar
Och ni målade varandra i mörkret
Era fingrar var era penslar,
Läpparna var eran palett,
Och tungorna var er färg
Känslorna var er inspiration
Och ni skapade ett mästerverk tillsammans