Du tror alltid att du har glömt någonting
När du ger dig ut
För att jaga inspirationen
Bland graffitikonstnärers dystopiska framtidsvisioner
Där längtan brinner i röda bokstäver
Och saknad fryser i blått

Du velar mellan platser
Rädd för dig själv
Rädd för känslan
Rädd för allt
Men du kastar dig ändå ut för lejonklippan
Utan fallskärm
För att du älskar att förlora greppet om världen

Du saknar ett fast ankare
Och havsbottnen ser likadan ut för dig
Likt en gata, vid kvällningen
Då alla tar bussen hem
Men själv så velar du
Mellan två världar
Du aldrig kommer kunna känna igen