Bilder av antinatalisten. Vitamintabletter, början på en smoothie med fjorton vindruvor. Denna värld som öppnar sig. Man ser in i hennes ögon, hon som har överlevt hotet. Dygnen är över. Hon hade tålamodet. Men några dagar bryter hon ihop och gråter, och då är det bra att denna person är hos henne. Levde i många år efter det. Vad kan jag göra? Inte läsa, och inte lyssna på hennes prat. Den där klippboken som innehöll hundra år var en åkallan. Och som hon som frisör klippte dem, lade personerna vid sin byrå. Smetade läppstift över. Och gick där i parken och väntade på en man. Och gick runt kvarteren, och hoppade hage. Köpte en tidning på Sale. Lade den tillbaka underst i högen. Fick brev och kunde skratta åt det som stod där för att det var onödigt. Och nu gav hon upp. Männen kom ut. Någon var gay. Smink och skägg och kavaj. Och hon låg i sängen den kvällen efter att ha arbetat på ett café där hon serverade gästerna utan urkund. Och hon var grå och de hade ett möte i kvällsluften.

Men möttes utan ord.