Så var är den sanna kunskap. Det klarare. Det ljus.
Verkliget onåbart, transparent, osynligt för våra fixerade
ögon som suktar.
Existens tagen förgivet. Något absolut.
Besatt av kontroll, så stannar vi i en evig forserad blick.

Jag går och andas i mitt eget våld.
Sönderpåverkad och förvriden av onda sken.
Skisar för att se klarare men inser att vi alla är blinda.
JAg reser mig.
Och allting faller en sak i taget för att bli fragmenterade.
Nu mina reseptorer separerade.

Så jag strävar för det som kallas \"den svarta sekunden\".
SÅ förlåt mig, all ondska i mig som så i sin suveränitet får stagnera.
Förbli....