Det är i denna stund som det luktar mörker
Ifall jag står på berget megidda
Att se sig om här är hopplöst
Det skriker i mig att jag borde valt på ett annat sätt

Då du och jag var aldrig menade att gå igenom detta
Att du och jag står här tillsammans blir bara en bekräftelse
på allt gick fel.

Vi blev aldrig valda
Vi gick fel från första stund
Vi såg aldrig fram emot den yttersta dagen
Vi hade glömt den totalt

Det tankesplitter som sitter kvar i revben
upp till nacken och fontanellen

Hur mycket jag än spottar så slutar inte min
gom blöda

Hur ofta jag än torkar bort det
så sipprar din hals det varma röda

Mor det var aldrig menat
att det skulle bli så här
Att jag inte bryr mig längre
Att det inte fans nått kvar i mig som säger nej

För vi står kvar på berget megidda
Och det är dessa ord som så svära
Det är dessa ord som aldrig kommer lämna
din näthinna
Den näthinna som gav dig mod i dig själv

För du ville veta
Du ville verkligen veta och se allt
Du ville känna och verkligen tro
Den tro som fick dig att förstå
Att jag dog

Jag dog på berget megidda
Jag dog för det fanns inget kvar i mig
Inget att föra vidare
Inget att bära inom sig