Sitter och samlar på puzzelbitar. Venerna är varma och det är mitt blod som flyter igenom denna gång. Allt känns rätt.

När allt faller samman tillsammans med min egen sols sken. Då jag kan hantera mina sinnens gång. LAppa ihop tid och rum. Skära isär mina tankar så jag kan plåstra om va som är mest betydelsefullt. Just nu. Just dig.


Det är då jag känner att jag kan. Att min hud blir tillräckligt len för att få smeka din kropp. Att mina läppar är tillräckligt mjuka för att få kyssa dina.

Andetag efter andetag har nog aldrig kännts så rätt. Muskler aldrig så avkopplade i din intima närhet. Så än en gång blir jag ett väsen och drar samma slutsats som i begynnelsen. Detta har bara börjat. Att få bli värdig. Just nu. Just dig.