Idag är en sådan dag då jag längtar till att klockan ska bli 16 00.
För då kommer jag och söker upp dig ibland mängden.
Tillslut ser jag dig men väntar en stund.

Oftast cyklar du just när jag kommer. Sen får vi ögonkontakt och jag ler mot dig och vinkar.
Du skriker ut -PAPPA!! och nästan slänger du bort cykeln och börjar springa emot mig.

Jag sträcker ut armarna och hukar mig och sista halvmetern slänger du dig mot mig och jag tar emot dig och lyfter upp dig till mig.
I en kram som inte vill ta slut.
Tiden stannar för en stund.
Alla andra barn försvinner.
Lärare och pedagoger pratar med mig men jag hör dom inte.
För nu är det bara du och jag och en känsla av en varm filt som sveper om oss.

Ingen kan ta ifrån mig denna känsla, denna kärlek.
Ingen kommer få komma emellan.
Du är min son.
Du är den jag älskar tills döden skiljer oss åt.