Själen står uppsprucken
idag också.

Som nyvakna
Tulpaner i en solkig vas
på ett skrangligt bord

Lappad med brädor
ur minnets arkiv

Det klingar från kärlekens
frusna Vindspel utanför

När man dragit upp persienner
och insett

Att morgondagen kommit
På besök ännu en gång.


Det blåste snörök på barnen
På väg till skolan

Som inte syntes, bara deras luvor
Och mössor ovanpå snövallen
På andra sidan Byvägen.

En själ står uppsprucken
och ihoplappad sedan länge

Tittande ut från en vindknakande
pastellblå villa

Ut mot snöröken från taigan
Och det är bara så det är.

Ingenting att göra
någonting åt.

Snart skall tiden mogna
och fara där ifrån. ..


När någon letat fram och
beställt en resa till varmare
trakter från sin smartphone

Druckit en kopp kaffe
Tänt en björkvedsbrasa
Ätit en mandarin


Men taigan lämnar en aldrig
Den tar vad den behöver

När man väl är där. ..

Utanför. Inuti
spelar ingen roll

Bara en rekvisita i överlevnadens
isande snålblåst

Och ett fruset vindspel
under ett altantak

Som där ute
klingar och klingar
svagt sökande

Utan svar