Jag var så rädd,
för allting.
Så rädd för att du skulle ge mig ett slag
Jag var så rädd
för att andas.
Men jag valde att se förbi det ett tag

För allting skulle ju förändras
Så tänkte jag
Om inte just nu så kanske nästa dag
Men ingenting ändrades
Och ur orden kom det som liknade ett slag

Och frågandes stod jag kvar, undrandes vem är jag?