Efter att solen i himlen gömt sig
sjönk natten över mig
och runtom slöt
sin svarta barm,
prickad av ett annat ljus
av än mycket större charm.

I klaraste månsken frågade jag
bland kvinnorna om någon säga kunde,
varför kärleken ter sig ibland så liten, ibland så stor
då den griper vårt hjärta hårt i dess klor.

I klaraste månsken svarade hon
att drömmarna skiftar likt månen,
från fullmåne till månskära;
det är så kärleken lever ögonblickets ära.