Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En brinnande vestibul


Gatan fram
Jag blundar
ögonlocken rycker
exorcistvitorna blänker
och
asfalten brinner
i paritet med horkvarteren
i Howl

Så långt man kan komma
från führerns alplandskap i
Sound of music

och min kropp slits
mellan Ahriman och barndomshem

Neonljuset är konstlat
Höghusen en artefakt
Gamla Bosse Bagare går numer
under namnet Café Bistro
som allt annat fantasilöst dravel

Men du är
Och det får mig att sakteligen
bromsa




Fri vers av henke_r
Läst 199 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-04-01 22:38



Bookmark and Share


  alicja lappalainen VIP
jag har fastnat vid rader
och min kropp slits
mellan Ahriman och barndomshem.
Personifierar Ahriman ondskan? Då tolkar jag de sista orden som motpolen till den negativa bilden i vilken du befinner dig.
2017-04-02

  Ric
Missade ju;
Slutet sitter helt perfekt, lagom öppet för tolkning och just i min smak. Skitsnyggt.
2017-04-01

  Ric
Ibland är man vilse och det kan göra fan så ont när gamla hörn bleknar och allt omkring känns som plast och polerad yta. Café bistro, jo det låter väl precis sådär syrefattigt som mycket annat nuförtiden.
2017-04-01
  > Nästa text
< Föregående

henke_r
henke_r