Så gråter himlen ännu en gång.
En gråt över en fallen mänsklighet.
Så sjunger trasten sin sista sång.
En sång av skörhet ända in i evighet.
Lyssna Du människa och fäll ej upp Ditt paraply.
Låt tårarna nå Dig i Ditt innersta rum.
Renande tårar som får Dig att sluta fly.
Silver tårar som löser Din tunga så stum.
Förlossningens stund är snart här.
Vedermödorna tar sina sista smärtsamma andetag.
Det finns ett hopp, ett hopp som i allt bär.
Den tomma gravens löften snart Sonens kärlek är lag.
Så fröjda Dig Du jord med allt som ryms på Dig.
Gråten från himlen vattnar längtan att bli fri.
Tårar skall torkas och sorgen finns ej.
När Människo-Sonen gör allt nytt i Sitt Liv!

Men, himlen gråter ännu en sista gång. En sista gång...

Innan Lammets sång...

KB