Inget betyder något för dig, du säger
att gnistan har slocknat (om den någonsin lyst)
att kroppen aldrig värker av längtan,
ömmar av sorg,
svämmar över av lycka.
Du ser inte längre vattnen som glittrar,
hör inte måsarnas skrin.

Men aldrig kan du få mig att tro att döden är oåterkallelig,
ej ens att den är möjlig.
Jag känner dina starka andetag,
för mig skimrar du.