kyrkogården badar i varmt aprilljus
de ålderstigna gravstenarna
slänger vårfyllda skuggor
över gulgrönt vintertrött gräs

en koltrast kvittrar i ett bladlöst träd
i blid ovisshet om sin egen existens
eller kanske just i djup visshet
om sitt eget varande

jag minns och sörjer
jag ser framåt och gläds
i den stillsamma minneslunden
där askan av våra fränder strös