Släpper allt,

behöver gå längs horisonten,

nu.


Det är inte realistiskt,

säger du,

man kan inte bara gå sådär.


Gå sådär, såhär.


Det finns konsekvenser,

gränser och

plikter.


Och jag ser frustrationen i din,

för snabba andning, den säger

"fan, kan du inte bara vara normal, bara en dag"



Får mig att undra...

Varför sitter människor ihop?