Sommaren 1991 tillbringade
jag som liten pojkspoling
på en camping på
Öland tillsammans med
min familj

På campingområdet
minns jag att det
fanns en papperskorg
som kunde prata

När man öppnade
locket till
papperskorgen sa en
röst:
”Papper här
Papper här”

Begeistringen över
den surrealistiska
rösten fick mig att
dra på smilgroparna
Jag låg dubbelvikt av skratt
och kunde inte förmå
mig att andas

Varje morgon gick
jag ut från husvagnen för
att besöka den magiska
papperskorgen

”Papper här, papper här”

En dag tog batteriet slut
och servicepersonalen
fick på min begäran komma
till undsättning
för att återta papperskorgen i bruk

...

En regnig och grådisig dag i
början av september
- dagen innan hemfärd-
gick jag i sedvanlig ordning
fram till den talande
papperskorgen

Jag öppnade locket
”Papper här, papper här”
Tonläget var intakt

Med ett aggressivt ryck
drog jag ut batterierna,
sparkade sönder högtalaren
och gick en sista gång ifrån
min sommarvän