I mina dagliga anteckningar med hand å penna på papper noterar jag ofta vad som blev DAGENS OBSERVATION, dagens iakttagelse eller särskilda upplevelse.
Så här på Valborgsmässoaftonens förmiddag konkurrerar två ting om utmärkelsen.

Det ena är upplevelsen av morgonen i sig, morgonen som ett paradis med betande harar och rådjur här alldeles intill i en absolut, total och gnistrande stillhet.

Det andra är den nyanlända rödstjärtshanen, som plötsligt bara satt tre meter ifrån oss iklädd sin allra skönaste bröllopsskrud av silvergrått, av orange, av sotsvart och av rostigt rött med ett lysande vitt streck i pannan.

Så står det ännu mellan dessa två noteringar vid pass klockan ett på dagen.
Solen gassar. Och ut genom husets dörr träder nu min hustru. Iklädd shorts.

- Jag tänkte sola benen lite. Det är ju ändå Valborg. Och vilken dag! säger hon, slår ut med armarna och slår sig ner med sin bok.
- Jo, svarar jag, och nu gör du det svårt för mig i mitt val. Vad är egentligen bästa uppenbarelsen idag. Rödstjärten. Paradiset. Eller du, min hustru.