Jag har börjat att gå vidare, men med sorgen min av dig i min skugga bära...
Du plötsligt drabbades i helgen av bortom all sorg, du blev drabbad du står som i ett töknen.....
Tiden stannat för dig, jag går omkring i mitt pågående liv...
Mötte dig idag, såg din blick....
Vi sökte oss till varandra, min uppriktiga närhet i tyshetens igenkännande av sorgens fotspår...
Vi lade armarna om varandra bytte orden av betydelse, medans de övriga stod upp och såg det som var som ett förtydligande....
Vi är och har i samma bonad av tankar som ej just nu ryms längre i kupan....
Utan vi behöver storhetens frihet för att kunna komma vidare, tillsammans kommer vi att komma tillbaka ännu starkare och med beslutsamhet...
Att stärka och göra världen gladare och göra den ännu starkare för oss alla....
Då regnbågens strålar, oss värma i glädjens färger och med tiden läka.....


Orkiden