till månen,

jordskorpan ylade
sin glömska till dig
när planeten ökade sin dans

där ljuset är
kan äntligen poeten vara

du vaknar till
och diktar igen

en vardagsdrömmares nattmeditation
ber verkligheten att acceptera sin last

banalt skakar poeten
som erbjöd
främmande röster
ett förlåt