När minnet nu tryter
för sinnets fördämning.
Så vinner du av
att du vaknar
(på jorden.)
Då kan världen utstå sagans
förändring.
Men du finner dig själv
och
din glömska i orden.
Men varför
sitter min undran här
än
?
Av saknad
jag finner
mer
än
jag
tror.
Kommer min visdom
att
försvinna igen?
När minnet av huden
allt snabbare
gror.
I rummet du finner allt djupare vrår.
Hur kan man försvara en glupande älv?
När poeten av dikten
en
födelse
får.
Och man kan ej skada
eller
skydda sig själv?
Jag bävar när
benen har hittat sitt bo.
Där glädjen blir lurad
att frodas
och
gro.