Det är det där fysiska slutet,
som mentalt bara tagit sin början
och kroppen förlamas av tårar
som låter känslorna rinna
längs med våra kinder.

För vem skulle stå helt likgiltig,
inför förändring och nya vackra vägar,
på samma gång som man vinkar av dåtiden?

En process som aldrig är smärtfri,
men som vi tackar oss själva för i slutet.