om tystnad
så vet du än inget
min vän.
du kommer att minnas
vart det är gömt.
och kom inte här
och förtrösta dig sen.
när du vägen dit har
med förundran
fördömt.
det finns inget mer att sakna
med vapen.
då meningslösheten
valde
att vakna.
sinnet det hoppar
så fritt
över taken.
och finner
små vrår
det väljer
att sakna.
jag är inte rädd
då jag sett dig förut.
det är ingen som vet
om vi kommer att dö.
meningen den hinner ej
till sitt slut.
när pennan
är vässad
men världen
är slö.
de väcker dig själv från viljans förlust.
glad att ett rike
belägrat din kust.