älskar dig idag så pass önskar 

slutet är vår början 

minsta spår av förtröstan 

vill dig som den du var då med 

den är nu så innerligt att 

påminns fattigdomen och 

skäms 

längtar han han trollande med sorgen 

kampen som frågade på frågorna 

la filt över ben

tårades av ömheten

Vid mitt stora svek solen. Allt. 

Jag ensamhet ensamhet som slagit 

ut i blom 

 river inom mig trots allt det förljugna

orden [ slutat känna]