hur obarmhärtigt
är inte månens meningslösa valv
när den välkomnar nattens omfamning?
är inte skenet
skoningslöst vackert?
varför vakar månen
under ljumma nätters gång
utan att gråta
för människans förgänglighet?
för att den vet inte bättre
än likgiltighet,
planeter sörjer aldrig stjärnors död
varför önskar vi oss då någonting
på deras begravning?