Som värk känns. 

Gestalter som omgestaltas handlingar som gjorts 

annorlunda- sin egen rädsla. Varför uttryckte 

hon inte än tydligare det viktiga. Bilen på 

parkeringen där blicken dröjer kvar som kon

i båset- ni fattar. 

Sin kropps val de små valen. Men de var även 

hans sammanflätade med hennes olust. 

Idag minns hon känslan. Idag hade hon älskat. 

Raderna återvänder, litteraturen kring psyket 

, den om att relationen börjar längs inne, den 

inom oss själva. Bli kropp. Stort. 

Hon ska inte ljuga sig igenom detta heller inte 

visa upp, stoltsera. Ska bli 

fågelns vingtag. Idag var tanken även anklagande 

berättelserna genom minnets bank där han 

döpts till lerklump, för att till slut landa i bilden 

av hans anklagande förudmjukelse [resignation]

det som föranledde mina steg ifrån- en virvel

av en relations sociala interaktion. Påverkan-

du - jag. Hur länge kan ett dårskap invänta 

en annan dåre. En feg jävel vara mod överlägsen 

de flestas när det rör annat. Han är en svår jävel 

tråkig, långsint men alldeles förskräckligt älskvärd 

din djävul. Mitt allt. Dina läppars bekännelser 

dina egentliga steg. Likt jag. Min feghets inkonsekvenser 

oförmågor förbannade separationsångest dess ångor 

dårskap navelskåderi, patetiska rader om

en kärlek ingen av oss kan hantera. 

Ja ni fattar - man vill explodera av sin egen skitlukt.

det är en nåd att älska- så förbannat. 

Ilväll har värken lagt sitt arsle på samma säte 

där sötman breder ut sin lustfyllda sköna kropp 

hon är ett odjur när hon lockar.