Asken är tömd igen, inga pengar. Han går runt i hallen likt ett levande lik, han luktar. Vi håller oss ur hans åsyn -farsan, så stor, så oberäknelig, far. Blundar.... "likt fiolers ekon sjunga".... tittar, svart fönster, han ropar. Vi kurar. Han sliter upp dörren -vi står raka i ryggen- i huvudet ekar toner -han kastar kniven mot oss -vrålar- den glider över golvet -dörren släng igen som om han vore ett monster från en annan dimension- i mitt inre rasar jag ihop som ett korthus. Hjärnan stänger ner för jag måste vila, stålsätta mig, för jag måste stå rakt när han kommer igen.