Det är en vanlig dag, varken vacker eller ful, mer eller mindre och inget särskilt att bli upprörd över faktiskt. Feministen drabbas ändå av psykos när tuggummibubblan spricker som en blåst dröm i stadens kärva klimat. Allting känns bara så jävla kränkande.

Terapeuten hyperventilerar när feministen inte vill leka med Smurfarna som står uppradade på skrivbordet. De ska symbolisera hur lika alla är innerst inne nedanför himlen, ändå fräser feministen åt de blå figurerna eftersom de verkar nöjda.

Det är inte en vanlig dag, då verkligheten drabbar samman. Det är tur att ingen ser feministen tugga tuggummi, snacka politik och smiska Smurfar, samtidigt som terapeuten ligger på divanen i sin önskan om att återskapa livmoderns trygga boning.

___________