det var kärleksförklaringar med fötter
och famlande händer
som letade efter något
att hålla hårt

det var tomma kroppar
som sökte efter någon annan
att fylla sig med
och det var inte kärlek men
ändå så nära

jag minns hur vi
målade tårar med regn
bara för att vi inte
gråter riktiga tårar
för varandra

hur vi rör vid varandra
bara för att
ingen annan vill röra
våra brända kroppar
och ta emot
all den kärlek
vi aldrig ger varandra

jag minns hur du sa
att du var glad att det var jag
och hur jag bara ville säga
att förlåt
jag är inte
den du tror och
inte den du hoppades på
att jag skulle vara

det var värme
för kalla hjärtan
och det var kyla
för varma drömmar

det var ord
som vi aldrig sa
och saker
vi råkade göra

det var förhoppningar
som dog
och himlar
som trillade ner

jag minns så tydligt
hur stjärnorna inte lös för oss
och hur mörk natten kan vara
när vi bara blundar
för att slippa se

jag kan fortfarande
känna dina läppar
och jag vill bara
att du ska minnas mina
för så nära
kommer vi nog
aldrig igen