Ibland är hjärnan som ett halvtomt
akvarium med sprattlande fiskar
utan syre och utan liv

Men jag minns så mycket som att
det hade varit en blöt utekväll och
jag hade misstagit entrén till polishuset för
en allmänhetens pissoar

Efter några timmar i polisiärt förvar uppgraderade
systemet mig från fyllecell till
arresten

”Varför du sitta inne kompis?”, frågade en medfånge med
arabisk bakgrund

Jag ville känna mig som coola katten och tänkte att i
den bästa av världar hade han varit en
cool afroamerikan alternativt en mexikan som
hade yttrat frasen ”What´s your story, esse?”
(Hollywood kan då röra om i akvariet)

Jag fick nöja mig med Hamzeh –
en arab med dåligt åtsittande kostym och två kilo
hårgelé

Han såg ut som en av alla taxichaufförer i Malmö
som står och skriker:
Taxi!
Taxi!!
Taxi!!!

Falska förväntningar
Alltid falska förväntningar

Och på tal om falska förväntningar:

När väl en svart man kör fram med
tonade rutor längs med gatan och pumpar
öronbedövande hip hop ur
högtalarsystemet, sitter det alltid en
spinkig somalier bakom ratten
Aldrig som i filmens värld:
en muskulös svart snubbe med bandana,
Caterpillar-skor och Timberland-tröja
I stället är det bönematta och
slöjtäckta kusiner som attribut

…

Jag läste nyligen om en dansk
som samlade på kvinnliga könsdelar
i Sydafrika, där han hade bott de senaste
tio åren

Han hade könsstympat kvinnor och lagt
blygdläpparna i datummärkta påsar i
frysen
Hans fetisch var avskurna könsdelar

...

Ibland tänker jag på den galne dansken och att det
ändå inte är så dumt att det var just Hamzeh
som jag språkade med den där gången i
arresten
Ibland är det en befrielse att inte vara
originell
Det bästa är att gå med stängd gylf
som alla andra