Så lade hon sitt liv i Hans sår-märkta händer.
Precis som den Samaritiska kvinnan gjorde en gång.
När det var dags för att sova, att lägga sig för natten, så bad hon denna bön: " Herre Du som allting vet. Du som har allt under kontroll även om jag ibland känner mig totalt utom kontroll.
Till Dig står min lycka. Mitt väl och ve.
Herre lär mig förtrösta på Dig genom allt. Och Herre, lär mig be.
Tack att jag får komma inför Din tron precis som jag är.
Tack att Du älskar Mig som jag är.
Herre när världens dimslöjor vill skymma min sikt min syn.
Påminn då att rena mig och förlita mig på Din försyn.
Jag vill inte bli distraherad av allt som världen har att ge!
Så Herre åter igen, lär mig be och att se!
Till vem skulle jag gå? Du har det eviga livets ord.
Kom över mig med Din olja, Herre gör mig smord.
Herre jag klarar inte att älska alla, det vet Du.
Så älska dem Du genom mig, min Herre min Gud.
Och ta bort allt slagg, rena mitt silver Du som endast vill mig väl.
Så Du kan spegla Dig i hela min varelse och i botten av min själ!
Herre Du vet allt.
Så gör mig till ett jordens ljus och salt.
Och tack för att Ditt namn och blod.
Beskyddar mig och De mina från allt ont i himla-rymder och på jord.
Tack O Gud för Ditt rena skrivna ord, låt Din Helige Ande påminna mig var dag det Du sagt, Herre, i DIG är jag förevigad där Vi går hand i hand.
Herre tack för att jag får gå med Dig till Faderns dukade bord i min egen öken ibland.
För att finns tröst över allt och läkedom för hela mig.
Herre fyll mig till bredden, längden höjden, djupet med Din kärlek, ja Dig!
Jag stod på en söndervittrande  klippa gjord av människors sand.
När Du kom i stormvinden och viskade ömt mitt namn.
Jag var ett vrak som hade gått på grund.
När Du i Din nåd fann mig och och fyllde mig med Ditt passionerade kärleks förbund.

Herre tack för denna dag som gick.
Tack för allt jag får och fick.
Du låter mig vila, sova vid på Dina gröna äng i natt.
Herre Jesus Kristus jag älskar Dig, God natt!!"

Sen sov hon i ro. För i Herren hade hon byggt sitt trygga bo.

KB