jag smyger mig på
tills jag är en vana
ett helt nytt perspektiv
där livsglädjen sätts i dvala

jag är hjärtat i baktakt,
den främmande i ditt inre
det glaserade i blicken
allt som gör dig mycket mindre

jag är överröstar allt
med hysteri och panik
jag tvingar dig att delta
eller gör dig till min publik

jag är en samling döda drömmar
som alla bär ditt namn
jag är maran som slet dig
ur glömskans trygga famn

jag är ett gift som äter tankar
som rädslan för att vara vaken
men jag är inget utan dig
du gör mig till ett vapen

jag är odödlig i ditt sällskap
ett mörker i tunnelns slut
jag är rädslan, jag är ångest
jag är du