jag hade just lovat gifta mig med en av de nya mörkhåriga grabbarna i klassen. jag slog följe med honom i matkön. trodde han hette Christian, men det visade sig vara hans kompis, Ville. Ville gillade motorcyklar, det gjorde ju inte jag, men det var väl smällar man fick ta i ett äktenskap, tänkte jag. jag skulle ju ändå gifta mig förr eller senare. lika bra att få det överstökat. 

på semestern i Andalusien stötte jag på Thomas, en annan av de mörkhåriga grabbarna i gänget. han hade slutat skolan och det ryktades att han sysslade med någon slags orientalisk teater. han var visst något slags guru för Christian? Thomas hade hört att jag friat till Ville, och frågade om det verkligen var välbetänkt att gifta sig så ung? skulle jag inte följa med på en teaterturné i stället? jag tackade tveksamt ja, jag visste ju lite om teater. men var det inte svårt med språket? Thomas försäkrade att det skulle komma av sig självt, det var bara att följa sina spontana impulser och meditera. när jag sjönk ner på knä mellan skärmväggarna under första repetitionen och stilla började kvida förklarade Thomas hur stolt han var över min utveckling. han höll varsamt om mina axlar och kysste mig i nacken.