jag färdas i sakta mak

genom antydningarnas land 

luften kläs av dofter

når mig

dröjer

löses upp 

solens sävliga brospann

följer

från skogsbryn

ut över myrar och vidare

 stigen fram

ansträngningens andetag

till nådens nattvila

med skymningen landar daggen

och dagen gråter  gräset

jag dröjer där en stund