Det är lummighet i livets trädgård så ljuvlig och så skön.
Det gröna andas liv.
Sommar av högsta klass luften full av kärlekens frömjöl
Här råder inget kiv.
För naturen i all sin glans höjer mot skyn sitt lov och ära.
Åter igen hyllas Skaparen.
Den som sett ett enkelt grässtrå och förundras och vill lära.
Förstår att slump förfäras.
Orsak och verkan på himmelsk nivå dansar fram över ängar.
En citronfjäril leker i vinden.
Symfonin vet inget slut lövsången skapar änglasängar.
Och allt tillhör Vår Skapare och Gud

Men!
Nu är det ju så.
Att även ett barn
kan förstå.
Så enkelt rätt.
Ja lätt som en plätt.
Men ej för denna världens visa.
Som allting måste bevisa.
Men inte ser det självklara.
Det helt underbara uppenbara.
Att löven som föll i höst.
Nu sjunger för full hals sin tröst.
Blomman vissnade och försvann.
Men återuppstod i Hans namn.
Hela naturen ropar sitt kom.
Men den vise somnar bara om.
Ett barn förstår budskapet.
Springer omkring helt naket.
Ingen skam kan hindra dem.
För himmelriket är deras hem.
Sand mellan tårna solsken i blick.
Ler tacksamt för dagen de fick.
För det är ju så.
Att även ett barn kan förstå.
Att alltsom har orsak har verkan.
Det fattar även den lilla lärkan.
Medan de visa tror att de är Gud.
I quantum mot alla Guds bud.
De vill bevisa ett liv efter död.
På bekostnad av fattigas bröd.
De vill bevisa det uppenbara.
Så här säger Ordet det klara:
"Psa 10:4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.

Dock: "Det är lummighet i livets trädgård så ljuvlig och så skön.
Jag vet att Min frälsare lever!
Jag vet att Han hör min bön!
Därför fröjdas min ande så.
Även om jag inte allt förstår.
Även om jag inte allt förstår!"

KB