Du är min värmande tröja,
solnedgångsfärgad och tydligt klar.

Du är min hand som smeker håret,
så fort höstlöven till vinden drar.

Du är min stora trygga kram,
likt mjuka grenverk där jag ryms

Du sätter så verkliga spår,
men endast i nattfrosten de tydligt syns

Vem är du?