Är du människa stor nog,
att äga ett känslomod?

Att inte vika eller väja,
och tordas ditt hjärta säga?

Även när himlen inte vill dig väl,
och kanske sliter sår uti din själ?

Även då stormen piskar och viner,
när lugnet råder och solen skiner?

Kan du dina känslor, åsikter och argument framföra,
utan att bakomviljan finns att förgöra?

Är det så beställt med sinnet ditt?
Så säger jag dig "Välkommen in och sitt".

Så kan vi samtala över en kopp te,
och känns det fint i magen då, så får vi se.

Blir du ömsesidigt kvar genom en hela kanna
kanske du i livet mitt vill stanna?

Som älskande eller vän,
Det får framtiden utvisa
Sen.