Det finns en sot
som är grön

Och smittar
med sin avund

För den finns det
inget medicinskt
bot

Bara någon slags
Inre insikt

I själens dimhöljda
verkstad bland olikt
längtansfyllda begär

Så skönt att ha lyssnat
Till en näktergal

Utan att någonsin ha
behövt äga dess sång.