nu kommer min sorg
att bearbeta sig själv
bortom all igenkänelse

låt det gå för
tiden har slutat slå
sina trettonslag
i motvinden och
mitt ensama ansikte

smakar det hela
som du tidigare trode?
eller har saker och ting
viskat sinna namn i dina
ensamma öron och fått dig
att överge allt det där sista
hopet om att bli någonting

och sorgen bortom det hela
äter sig smärtfullt inuti och
ingenting utan smärta
tar bort all den andra smärtan

kommer saknaden att vinna
knapast troligt utan att
se bakåt finns vi
faktiskt inte riktigt närvarande

för tillfället är det enda
som vi faktiskt kan tillstå
att någon ska våga sig på
att närma sig de orden vi sagt

smakar det som du trodde
eller har din ensamhet visat sig
vara precis lika hopplös som min
slutar aldrig längta dig

öpna dina armar igen
låt mig bli part i din världen
återigen ska vi slå i varandras
själar i timtals sovsäckar på
trottoarerna utanför bion

smakar skräken för att
det skulle vara ett oss
verkligen så mycket att
du måste undanfly mig
gång på gång

texten flyter på utan
en enda chanserad paus
precis som det var när
vi nyss fyllde år
ska vi ta en chans
och möta verkligheten på
platsen där vi sedan tidigare dansade
runt omkring i en tretaktik slängpolska

dina gitar toners gråtande
tillsamans med min
kommer inte återupplevas
hur mycket jag vill

men ändå, jag kan
inte ge upp dig
min kärlek vill inte
försvina hur mycket
jag en försöker fördriva den
och längtan efter att återigen
vara oss i solen