Mot slutet, rötmånandes måne
hänger halvt hel.
Hjärtat växtvärkar alltid lite extra i tider som dessa,
med gassande hetta inom och utan.
Samt blir längtan, som mycket nu,
en bräcklig färskvara.
Oförsiktiga fingrar plockar hallon
från busken i sluttningen
går bärens ton i blod,
karmosin.
Sörjan stannar,
blir intorkade historier, blir besläktade
med orden som sprängts in,
tills de börjat blekna
av sin egen innebörd.