Det finns staket jag inte kan passera.
Halvbrända broar, som väntar på att rasera.
Ljus som aldrig finner vägen.
Ta allt, radera.

Som en bortglömd klocka gjord för oss som hamnade utanför, för att förändra den vi är idag.

Livet blev till något annorlunda.
Självmord blev till något vackert.
Hat blev något underbart.
Men något jag inte ville ha.

Sorgen blev min enda vän, tillsammans med ångesten.