En pojke är aldrig mer än den tror sig vara.
En flicka likaså.
Varför är det så?
Är det då så svårt att förstå, att jag är allt och ingenting?
Jag är ingen, i en värld full av någon.
Jag är allt, i en värld av ingenting.

Förstår du känslan,
av allt jag vill säga.
Men aldrig kan förklara?
Jag vill vara någon,
att bara vara.
Att vara bara.

Det är bara så allt är,
kan du säga mig när?
Allt blev såhär?

Det finns ingen förklaring, tro mig jag har sökt.
Så många nätter jag har försökt.

Det är bara en känsla jag vill att du förstår.
För att du ska förstå mig, när jag är svår.