Där går en ängel i himlens skyar
med solens strålar uti sitt hår
bland molnen sveper hon sina vingar
o ler så lyckligt där hon går

Så vit som snö är hennes skepnad
där hon strosar i sitt behag
hon är ett väsen i guldrött skimmer
som bjuder glädje emot min dag

Där går en ängel i himlens ljusgård
o blickar ner på Jord o hav
som en herdinna i evigheten
med sin gyllene vandringsstav

Hon är en blomma vid tidens fäste
hon är en ros i Guds örtagård
jag ville vila mot hennes skuldra
när sorgen ruvar så kall o hård

Och vad hon ämnar det vill jag lära
ty hennes visdom är ofattbar
o vad hon talar det vill jag höra
ty i sitt hjärta bär hon ett svar

Där går en ängel i himlens skyar
med solens strålar uti sitt hår
bland molnen sveper hon sina vingar
o jag vill följa vart än hon går



Bodil Sandberg-06