Myten om skönhet

Generalen ligger döende
och den fege soldaten
sitter bredvid.

Canto I.

"Drömmar är det grymmaste livet har skänkt oss,
Men hur kommer det sig då
Att vissa skänks den övermänskliga gunsten att älska och bli älskad tillbaka?
Vad finns det för pris att ge
Som vissa har fått betala för att
Få känna lycka
Och hur har andra syndat
För att förvägras denna lyx?"

"Förlåt mig general,
För min feghet, för min dumhet,
Men mitt mod förlamar mig
Precis som det styrker dig
Och jag kan inte förstå hur vi
Skall kunna tro i en värld med slagfält
Och jord som blöder"

"Be inte om ursäkt soldat
För det finns ingenting ärofullt
Med att dö i gyttjan som mig
Det finns ingen stolthet i att dö.
Det finns ingen ära med världars massdöd.
Är det inte förunderligt
Hur varje människa är en värld?
Med egna tankar
Och känslor
Och drömmar
Är det inte fantastiskt att om
Jag skulle tala med varenda människa
I hela världen
Om varenda existerande ting
Eller tanke eller dröm
Så skulle jag kunna tala med
Varje människa
I en hel livstid
Utan att en gång möta två samtal
Som är likadana?"

"Är det då inte också sorgligt
Att världar dör varje dag
Och lämnar inget spår efter sig"

"Finns det någonting du ångrar?"

"Någonting jag ångrar?
Jag ångrar bara att det inte finns
Tillräckligt med tid för en människa
Att utforska
Varje skrattande, skrikande, gråtande, sjungande, talande, älskande, hatande värld som vandrar på vår jord.

Det var någon som sade till mig
Att när man dör så ser man hela sitt liv
Men jag har levt ett liv och ser ändå
Ingenting
Jag ser bara dig och mig
Och det här kriget som tog mitt liv ifrån mig.
Eller, jag ser någonting
Om jag blundar riktigt noga
För det måste man ibland göra
Och tänka på sitt meningslösa liv
För om ingen annan gör det
Vad har det då för värde?"

Canto II.

"Det känns så menlöst bara."

"Vadå?
Krig?
Allting är meningslöst
Det är det som gör världen
Så vacker."

"Jag förstår inte."

"Tänk
Om du nu har blivit skänkt
Tur eller slump eller vad du
Än väljer att kalla det
Att älska och bli älskad tillbaka
Och du älskar för att du vill det
Bara för att du vill det
Inte för att du måste
Eller att det var menat för dig
Utan rent och purt för att du väljer
Är det inte mer menat än om ödet
Eller gudar bestämt att ni var menade
Att ni är odödliga älskare
Under deras trådar
Berövar er kärlek sin skönhet

För varför måste ni stanna med varandra?
Det finns ingenting som stoppar er
Ingen mening som håller er till varandra

Ingenting annat
Än er odödliga
Er aldrig sinande
Er omätbara
kärlek

Det finns flera miljarder människor
Som vandrar på denna jord
Och av någon gudomlig slump
Så blev du
just du
Utvald till att finna den människa
Som just du
Vill spendera ditt liv med

Och det finns aldrig eller
Har aldrig funnits eller
Kommer aldrig att finnas
En mening, ett öde, en vilja
Som har fört er ihop
Men ändå
Av någon gunst
Så existerar ni i perfekt symbios
I harmoni

Är
Inte
Det
Vackert?"

Canto III.

"Jag undrar nu
När du
Ligger för döden
Vad
Du anser
Om skönhet?"

"Om skönhet
Mer än att det är vackert?
Jag vet inte
Det slår mig mest
Hur fantastiskt det är
Att hur lite du än tror på ödet
Hur lite
Du än tror på en
meningsfull verklighet
Så kan du ändå
Uppskatta skönhet"

"Jag förstår inte
Hur kan någonting
Vara vackert
Om det
Är meningslöst?"


"Om du ser på en människa
Och finner henne
Vacker
Spelar det någon roll
Att hon en dag skall dö?

Gör det någon skillnad
Att hon föddes av en slump?

Gör det någon skillnad
Att hon kommer glömmas bort
Och att du en dag
Också skall
glömmas bort?

Nej
För att i det ögonblicket
Existerar bara
Skönheten
I sig själv

Allting försvinner
Och världen försvinner
Men ändå
Existerar skönheten

Skönheten
Är det enda
Som kan existera
I ett
Existentiellt
Vakuum"