Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fick inte tid att sörja

Jag fick aldrig riktigt sörja
Det hann aldrig riktigt börja
Du gjorde min ryggsäck för tung
Och inte en minut av lugn

Jag har inte hunnit bearbeta
Jag har inte hunnit leta
Efter kärnan i min sorg
I min säkrade Borg

Du tog sorgen ifrån mig
Och sa att allt var mitt fel
Men jag hade rätt att vara trasig
För ingen kunde varit hel

Jag förlorade min mamma
Min trygghet och bästa vän
Och inte långt därefter
Blev jag lämnad igen

Det spelar ingen roll om kärleken var slut
För det finns en bra tid för allt
Men att lämna mig med allt ansvar
Var riktigt själviskt och kallt

Nu står jag här med sorgen
Och saknaden efter min lilla mor
Och när allt nu kommer ikapp
Så är det tuffare än ni tror

Jag ber om ursäkt men
Jag hatar verkligen dig
Och du har verkligen inte
Gjort dig förtjänt av mig




Bunden vers (Rim) av Emily Whatever
Läst 213 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2017-09-07 20:58



Bookmark and Share


    Lars J
Vacker dikt som visar vem som är den verkliga förloraren i det beskrivna uppbrottet.
2017-09-08

  dansamedvargar
Känner sorg med dig <3

2017-09-08

    Orkiden
Emily du har all rätt att vara arg och besviken, såklart du älskade mamma din och en bästa vän.
Men det är viktigt att du känner både din ledsamhet och ilska på att det var som det var i ditt unga liv.
Men med ditt facit och din styrka som du besitter vännen, kommer en bättre tid i ditt liv.
Men det tar sin tid och det ska du låta det göra.
Att skriva av sig ur sina besvikelser och hemskheter i livet, är det bästa du kan göra likväl att prata av sig om och om igen...det är en viktig terapi för din fina själ...
Varma kramar!!
2017-09-07
  > Nästa text
< Föregående

Emily Whatever
Emily Whatever