Din planet, du var så kraftfull och lyste så starkt...
Jag hade svävat runt axeln, greppat efter strofens symfoni...
Symfonin som din planet sände, signalerade koder endast för mig att dig kunna finna...
Endast nu jag ser svunnen tid mig pasera akt efter akt...
Ridån av dimma lägger sig längs med avgrunden , ty du börjar blekna snart endast blir till ett minne...
Snälla börja lysa och kretsa kring min axel,väntar på att du åter börjar signalera för att vi ska kunna återförenas igen...


Orkiden