Bekännelsen
Samvetet stod ute
I slybuskarna och frös
Natten hade varit kall
Och eftertänksam
Bakom kaninburarna
Som burit skrot och
Överblivna saker
Sedan slutet av 70
-talet i sitt förvar
Och de två resliga
Granarna
Stod samvetet stilla
Svävande
Som det var fast i
70- talets dövande
smärta
Där stod Cary Grant
Problematiken
Tyst och såg på honom
Med allvarliga ögon
När Cary plötsligt sa
- Ska du fly nu igen?
-Nää jag ska inte fly
Längre svarade han
Bra sa Cary. Du vet
Väl att jag egentligen
Hette Archie och vad
Heter du egentligen
Jag jag hetetter två
Namn egentligen
Stammade han
-Men ursäkta nu
Måste jag gå in i
Verkligen igen
- Bra sa Cary men
Kom ihåg man heter
Det man heter inuti
sig själv. Sen spelar
Det ingen roll vad
Andra kallar en
-Ska komma ihåg det
Dimman försvann
Med barndomen
Och Cary Grant
Bara verkligheten
Med den kommande
Ålderdomen stod kvar
Det droppade från vedbods
Taket alldeles intill honom
Han såg ner och upptäckte
Att katten satt bredvid
honom och stirrade bort
Mot skogen. Den jamade
och tillsammans vände
de sig om och började
sakta gå in mot villan
och verkligheten. ..