Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bekännelsen




Samvetet stod ute
I slybuskarna och frös

Natten hade varit kall
Och eftertänksam

Bakom kaninburarna
Som burit skrot och
Överblivna saker

Sedan slutet av 70
-talet i sitt förvar

Och de två resliga
Granarna

Stod samvetet stilla
Svävande

Som det var fast i
70- talets dövande
smärta

Där stod Cary Grant
Problematiken

Tyst och såg på honom
Med allvarliga ögon

När Cary plötsligt sa
- Ska du fly nu igen?

-Nää jag ska inte fly
Längre svarade han

Bra sa Cary. Du vet
Väl att jag egentligen
Hette Archie och vad
Heter du egentligen

Jag jag hetetter två
Namn egentligen
Stammade han

-Men ursäkta nu
Måste jag gå in i
Verkligen igen

- Bra sa Cary men
Kom ihåg man heter
Det man heter inuti
sig själv. Sen spelar
Det ingen roll vad
Andra kallar en

-Ska komma ihåg det

Dimman försvann
Med barndomen
Och Cary Grant

Bara verkligheten
Med den kommande
Ålderdomen stod kvar

Det droppade från vedbods
Taket alldeles intill honom

Han såg ner och upptäckte
Att katten satt bredvid
honom och stirrade bort
Mot skogen. Den jamade
och tillsammans vände
de sig om och började
sakta gå in mot villan
och verkligheten. ..
























Prosa av Sefarge VIP
Läst 287 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-09-10 23:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP