innan jag går ut
begravs våra kroppar i floskler.
vi är sådan som lärt oss imitera
andra,
sedan barnsben
går vi kring med reservoarer av trevligheter
i våra kroppar.
rafflade lager på lager, ligger ordspråken.
så jag tänker på dig
som skriver mörka sagor
om ting som ruvar i ting.
hur enkelt skräcken infinner sig
inga ord behövs om
slumrande väsen i skuggornas vinklar
eller hjärtan som klapprar i skyldiga rytmer.

när du har saker som ett bleknande språk att skriva om