Vilken lögn var värst
Dina ord som trasslade in sig inne i min hjärna och inte passade ihop
Eller den vita tystnaden som svar på frågor som aldrig ställts

Vilken sanning var svårast
Orden som skar i mig som skärvor när jag hörde
Eller den som jag visste med magen fast ingen berättat

Vilken tystnad var tyngst
När jag inte längre orkade fråga och försöka att nå
Eller när du valde tystnaden som mitt skydd mot verkligheten

Vilka tårar var svartast
De som skakade min kropp i bitar av ilska vid varje bråk
Eller de som oannonserat sprängde sig ut i duschen när besvikelsen satt sig och ingen såg

Vem är jag att veta
Vem är jag att förstå