Min själsfrände...
Min bästa vän...
Våran intensiva kärlek som slukade allt i vår väg dygnet runt åren om...
Den bländade alla runt omkring, avundsjuka att ej de hade eller fått uppleva samma passion...
Plötsligt började ett beteende som ej hörde dit, dyka upp mer och mer...
De vardagliga funktionella måsten för att leva ihop med familjen...
Började visa sig sprida kaos av ångest och grinighet hos dig, för att du ej kunde förmå förstå, eller villja göra...
Du säger, jag gör som jag själv vill när jag vill??...
Bryr mig ej om vad andra tycker, så är jag..
Alltid varit, säger Du!?
Kollisioner flera kommer genom åren uppstå, du hittar på den ena efter den andra dåliga val...
Som påverkar familjen åt fel rikning, glädjen börjar avta olycklig jag ser hur du börjar förändras...
Min kärlek till dig, går ej att bara stänga av...
Men det gjorde din...
Du krävde förpliktelse före kärlek och kroppslig åtrå...
Du krävde auktoritet istället för våran djupt rotade vänskap min själsfrände?...
Nu är jag och lilla familjen kvar, lämnade i vardagens alla måsten för att få det gå ihop...
Det som var svårt men möjligt när vi var två...
Min bästa vän?...
Alla praktiska och ekonomiska tar ej slut, de måste fortgå vilket jag ej kan förstå hur det möjligt kan gå...
Till slut, fick allt sin förklaring när din diagnos kom..
Varför alla dessa dalar och toppar genom åren slitit allt isär...
Din oförmåga att läsa av känslomässigt på djupet ...
Mitt hjärta blöder, varför skulle du det få...
Orättvist varför sändes du till mig, för att få mitt stora hjärta
som glöder för att vårda och ömma för alla det skulle förblöda och brista...
Önskar mitt hjärta var svart...
För att dig kunna förstå...
Skammen inför Alla, att du vände oss ryggen...
Hoppas att det kunna fördröja ett tag framöver...
Den blir stor att bära, nog vore det nog att lämnas med allt själv...
Är ej bitter, bara ledsen över att du ej gav oss en chans att få tryggt lösa detta så vi satt tryggt först i ett bo som för oss klarar för att kunna se en framtid i denna hemska stund...
Det sveket min själsfrände är stort?...
Så stort att ej kunna någonsin förstå...
Önskar att mitt hjärta var svart, för att kunna dig förstå...
Jag har ingen att luta mig i mot, ingen hjälp att få...
Hur kunde du göra så...



Orkiden